|
Kanufahrt auf der Enz
Kanotpaddling på floden Enz
(biflod till Donau)
torsdagen den 7.8- sista dagen
Kl. 10.00 kom vi med buss till Rosswag för att
paddla kanot,köpa vin, eller åka till Kleinglattbach- ett karamellmuseum.
Det våta äventyret:
Vi blev indelade i två grupper, där de som
ville besöka karamellmuseet fick följa med bussen och alla vi andra skulle
paddla kanot.
Tre stycken skulle få plats i varje kanot!
Mitt största bekymmer var hur jag skulle
komma ner i kanoten utan att välta runt mina medpassagerare Gertrud H och
Dieter L. Mycket riktigt så klämde jag in min ena fot mellan kanoten och
paddeln så jag knappt kunde komma loss-men till slut var jag på plats och vi
kunde börja paddla!
Hej å hå, en o två, joddlade Gertrud,
men
det gick inte som hon ville-vi kom i otakt!
Till slut flöt vi på riktigt bra
ända tills det var tid
att bära över kanoten förbi ett stenigt pass.
Då var
det tid igen att gå i kanoten,
men nu gick det betydligt bättre!
Det gick undan nu, förbi stock och sten och
diverse strömmar-men så kom vi till ett vattenfall och vi skulle bära
kanoten förbi fallet. En hög mur med en järnstång på mitten
blev synlig och där skulle alla hugga tag i stången och dra in kanoten till
muren. Men.. vi sträckte oss efter stången alla tre på en gång och vips--så
låg vi där i vattnet! till allas stora
förtjusning!
-Men det skadar ju aldrig med lite underhållning!
Ett riktigt skönt bad blev det- med kläder,skor och flytväst på förstås-men
vi blev skönt avsvalkade i värmen:
Upp kom vi med lite hjälp och pust och stön! Så var det tid igen! Ner för en
hög brant slänt -som tur är fanns det många artiga kavaljerer till
hjälp!
Hans-Åke hade väldigt brått och kasade ner längs branten,
med blodvite som följd!Till slut var vi i kanoten igen och kunde paddla den
sista biten fram till de andra som roade sej med bad och lek. Ryktet om
vurpan hade nått målet långt före vår ankomst, så frågorna haglade över oss
när vi kom fram efter 2 timmars paddling-Men kul var det!
Vid målet Enzweihingen väntade bussen och ett stort matbord stod framdukat så det var
bara att släcka törst och hunger!
Efter maten var det tid för nästa grupp att äntra kanoterna
och paddla vidare längs floden!
Det var ett ungdomligt gäng som skulle paddla nu och
det blev betydligt mera vattenstänk och bus!
Dessutom fick de paddla i minst 3 timmar!Men det var en jättekul upplevelse
tyckte alla!!!!
Många hamnade i vattnet-
men frivilligt-förstås
Det sa dom i alla fall!!!!!!!!!
Bussen skulle nu gå till
Kloster Maulbronn
ett stort kloster, som är mycket naturskönt beläget och med
en vacker utsikt ut över berg och dalar.
Gertrud ,lilla Julia och jag åkte med Dorothee och Inge för att besöka
Roland Hermann på lasarettet, där han tyvärr fick stanna hela veckan under
vårt besök.
Roland var på bättringsvägen och vi hade en trevlig pratstund
tillsammans , där vi passade på att planera nästa års besök hos oss på
Österlen.
Roland påminde också om att år 2006 firar vi 25årsjubileum, eftersom det är
25 år sedan Schwäbischer Spielkreis besökte oss för första gången.
Det måste
naturligtvis firas!
|
