Askonsdagen (latin: dies cinerum) är onsdagen efter fettisdagen, som i sin tur är tisdagen efter söndagen Quinquagesima, fastlagssöndagen.

Askonsdagen är första dagen i fastetiden. Den har fått sitt namn efter den katolska sedvänjan att strö välsignad aska på de botgörare som denna dag fick lämna kyrkan. Efter absolution fick de åter komma in i kyrkan på skärtorsdagen.
 

Under askonsdagens mässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. Vid tecknandet säger prästen detta eller liknande: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till
 
stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”[1]

Askonsdagen har en plats med detta tema i Svenska kyrkans evangeliebok. Den återinfördes 1983 efter att ha varit bortplockad sedan
Tidpunkten för askonsdagen är rörlig. Den inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påskdagen (40 vanliga fastedagar samt sex söndagar då man inte fastar), vilken i sin tur infaller
 

 första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen efter 20 mars.[4] Askonsdagen infaller

 mellan 4 februari (om påskdagen infaller 22 mars ett normalår) och 10 mars (om påskdagen

 infaller den 25 april). Trots sin placering i det borgerliga året har askonsdagen aldrig infallit på

 Skottdagen 29 februari, och kommer inte infalla detta datum förrän året 2096.[5] I folklig

 tradition förekommer askonsdagen även som ett (felaktigt) alternativt namn på dymmelonsdagen, onsdagen i Stilla veckan, alltså dagen före skärtorsdagen