Knut-slå knuda-

13 januari

Felixgubben den 14 januari

Den 13 januari är det Knut och då ska julen ut.
Det är ett gammalt talesätt som duger än. Förr
var man mycket noga med att inte släppa in julen förrän allra tidigast lillejulafton, men det var ännu viktigare att julen skulle ut senast den 13 januari på Knutdagen.
För att vara helt säker på att alla tomtar och annat småfolk, som vättar o dylikt  verkligen kom ut ur husen, så kunde man väsnas  det värsta man kunde. Man skulle slå och banka i varenda knut och dessutom ta kvasten och sopa ut allt som hade med jul att göra.
Det är så traditionen att slå knuda har uppstått:
Man tog helt enkelt ett vedträ och slog så hårt man kunde i väggarna . Ungdomarna passade på att hjälpa sina grannar med att banka ut julen ur deras hus och väntade då på att i sista minuten få en smakbit av all den överblivna julmaten, som även den skulle ätas upp
innan Knutdagen var över.
Därför var det väldigt vanligt att man ställde till med julgransplundring, så fick man både hjälp med  julgran och den överblivna maten.
SLÅ KNUDA:
Ta ett vedträ och skriv en  kryptisk  eller rolig hälsning på en lapp som du fäster vid knudan.
Smyg dej fram till dörren ,klappa hårt och släng in knudan
genom dörren och spring och göm dej bak knuten.
Nu händer det saker!
Ut kommer husets folk och domederar över  att ingen är där!
De hittar knudan med lappen och kastar sej ut genom dörren för att ta fast Knutagubbarna. In ska de ! Än är inte julen slut, så
något måste man bjuda, så att inte den goda turen försvinner.

Är du förutseende så har du flera knudor i beredskap, så att du kan fortsätta till nästa ställe.

Julaspöge som hittat en Felixgubbe,
och nu tänker hon flytta Felix till närmsta granne

FELIX- den 14 januari
Den dagen var julen definitivt förbi, men nu kunde man prova
grannarnas  vaksamhet- se om de verkligen höll uppsikt över sina hus och gårdar.
En Felixgubbe tillverkades- från början var Felix av trä- Man gjorde ett huvud med kropp, som man klädde i gamla avlagda kläder, skrev en lapp med  rolig text och så smögs gubben fram till trappan så osynligt man kunde- och så iväg för att gömma sej.
Husets innevånare förväntades hålla så god uppsikt över sitt hus att de genast märkte Felixgubben. Om man missade Felix och den stod kvar till morgonen därpå, så   fick man skam för detta under hela året. Därför gällde det att flytta gubben till nästa hus så fort som möjligt.
Under åren har traditionen förändrats, Felixgubben har blivit en stor uppstoppad halmdocka som placeras ut på diverse ställe.
På utedassens tid, sattes Felix mot dassdörren och höll på att skrämma livet ur den ´´nödige´´, då han öppnade dörren och ut ramlade Felix. I Albo härad är traditionen att sätta ut Felix
fortfarande i levande tradition. d.v.s., traditionen har aldrig upphört utan gått i arv från gammal till ung.

Så gott folk: Sätt igång att göra dina egna Felixgubbar!
De behöver inte alls vara så fina eller komplicerade. Det går alldeles utmärkt att stoppa upp gubbarna med tidningspapper, eller varför inte göra hela gubben av gamla tidningar med påritade ögon, näsa och mun.

Du kan sätta ut gubben så fort det börjar att mörkna och så kan du hålla på hela kvällen, men akta dej så att du inte har hela trädgården full när du kommer hem!
Lycka till!